Färöiska.html

dolar amerykański(USD): 3,0088



Nordiska språkets uppdelning på 900-talet. Det röda området innefattar västnordiska, dit Føroyskt ingår, medan det orangefärgade innefattar det östnordiska. På denna karta har gutniskan fått en rosa prick, fornengelska en gul, och andra germanska språk en grön färg.

Färöiska är ett västnordiskt språk som talas av 80 000 människor, främst på Färöarna. Officiellt språk på öarna sedan 1937.

Liksom isländska och norn (vilket tidigare talades på Shetlandsöarna och Orkneyöarna) har färöiskan utvecklats ur de fornnorska dialekter som de vikingatida nybyggarna, vilka främst kom från Västnorge, förde med sig.

redigera Historia

Ännu på 900-talet torde språket ha varit relativt enhetligt i hela Norden, även om vissa dialektala skiftningar fanns. Dessa blir därefter alltmer framträdande, och man kan börja tala om två huvudgrenar av nordiska språk, västnordiska i Norge, på Island och de övriga nordliga atlantöarna, östnordiska i Danmark, Sverige, på Gotland och öster om Östersjön: övergången mellan de två grupperna är dock icke klart markerad och följer icke de politiska gränserna.

Det gamla norska skriftspråket dukade under och ersattes länge av danska, såsom färöiska också drabbades av. Husaviksbrevet, daterat till år 1407, är den sista färöiska skriften på över 300 år. Historiskt intar färöiska en mellanställning mellan isländska och västnorska dialekter och som fr o m mitten av 1800-talet utvecklats till litteraturspråk, 1948 efter en lång språkstrid erkänt som landets huvudspråk. Norsk lag gällde med tillägg av vissa förordningar, bland den viktigaste var Fårbrevet 1298. Under första hälften av 1000-talet lades Färöarna under norska kronan som län. Färöarna följde sedan Norge in i unionen med Danmark 1380. Danskan blev ganska snart administrationsspråket. Färöiska blev en talad dialekt, medan skriftspråket förblev danskt, tydligt vid reformationen under 1500-talets mitt. I brist på skriftliga källor vet vi inte riktigt hur färöiska utvecklades under denna period, men man vet att språket började gå isär från norskan.

När Jens Christian Svabo (1746-1824) från 1770-talet och framåt gjorde sina kvaduppteckningar och skrev ett ordboksmanuskript, saknades det skriftligt material sedan år 1407. I det romantiska tidevarv som fick sin start strax efter började man som på många andra platser i Norden samla in den lokala folkskatten, som på Färöarna bestod av kväden, folksånger och sägner. Namn som Henrik Schröter (1771-1851) och V. U. Hammershaimb (1819-1909) framträder. Ortografin förbättras och språklära skapas. Ett färöiskt kväde trycktes i en svensk tidskrift år 1814. Det var första gången att en färöisk text kom i tryck, tidigare uppteckningar och lagar hemmahörande i medeltiden var handskrifter.

Skolplikten som infördes år 1844, blev ett hot för färöiskas överlevnad då endast danska lärdes ut i skolorna. Det saknades färöiskt material. Under andra hälften av 1800-talet satte språkstriden igång. Färöiska studenter i Köpenhamn krävde på 1880-talet att färöiska skulle bli huvudspråk på ögruppen i Atlanten. Decenniet efter startade den första färöiska tidningen sin utgivning. Dikter och skådespel trycktes, så även antologier, men den första romanen utkom inte förrän år 1909.

1900-talets första hälft innebar att färöiska vann insteg som myndighetsspråk vid sidan av danskan. I skolorna och inom kyrkans sfär syntes det före hjemmestyrets införande 1948, då språken likställdes. Färöiska blev huvudspråk, men danskan skulle hädanefter läsas gott och grundligt. Nya testamentet blev översatt 1939, samtidigt som färöiska blev kyrkospråk vid sidan av danskan. Året innan borttogs bestämmelsen att undervisningsspråket skulle vara på danska. Skriftlig färöiska hade blivit obligatorisk 1920.

Den nationella rörelsen framväxte sakta och fick uppsving på 1920-talet, men politisk betydelse först 1940-1945, då Färöarna var under brittisk skyddsockupation och Lagtinget övertog all lagstiftning. Främst på grund av bristande ekonomiskt underlag kunde starka krav på en självständig statsbildning ej förverkligas, men 1948 blev Färöarna självstyrande område inom danska riket.

Kampen för att färöiska skulle bli ett accepterat språk var tidvis bitter, även efter hjemmestyrets införande. På grund av allvarligt trots mot de danska myndigheterna vid konflikt om en läkarutnämning i Klaksvík sände Danmark 1955 en särskild polisstyrka till Färöarna. Ändå har färöiska sakta vunnit mark. Färöisk radio fick man 1957 och TV på hela ögruppen 1984, även om Torshavnsområdet hade sändningar redan fem år tidigare. Hela Bibeln var översatt 1961 och färöiska blev officiellt språk vid domstolarna 1987. Endast med de danska riksmyndigheterna försiggår meningsutbytet på senares språk.

Inflytandet från danskan syns i många lånord därifrån. Genom medveten språkvård försöker man på Färöarna skapa nydaningar av dessa. I praktiken är genomförandet inte enkelt, inte när de flesta färöingar är tvåspråkiga med mycket goda kunskaper i danska. Ögruppens ringa befolkning - en procent av Danmarks - gör beroendet av moderlandet stort. Inte bara språkligt, utan på alla plan, men avståndet och ögruppens avskildhet ger ändå goda förhoppningar att färöiska som språk kommer att överleva.

redigera Alfabet

Färöiska alfabetet har 29 bokstäver:

A, Á, B, D, Ð, E, F, G, H, I, Í, J, K, L, M, N, O, Ó, P, R, S, T, U, Ú, V, Y, Ý, Æ, Ø

Noteringar:

• Ð, ð används aldrig i början av ordet, men kan uppstå i versal form på logotyper och på kartor, som SUÐUROY.
• Ø, ø kan också skrivas som Ö ö i poetiskt språk, som Föroyar. I handskrift och en del skyltar kan man se Ő ő.
• Vissa familjenamn på Färöarna är till exempel Lützen, Müller, Winther, eller det kristna namnet Zacharias. Även x var känt i Hammershaimbs ortografi, som Saxun för Saksun.
• Eftersom det färöiska tangentbordet tillåter en att skriva med latinskt, engelskt, danskt, svenskt, norskt och finskt tangentbord, då finns inte den fornnordiska och isländska bokstaven þ. I relaterade färöiska ord är bokstaven skriven som t eller som h, och då det är ett isländskt ord som måste transkriberas används th istället.
• I princip kan alla Väst- och Nordeuropeiska språk skrivas med färöiskt tangentbord. För vissa tecken krävs att Alt-tangenten används, till exempel isländska þ, tyska ß, franska œ samt finska och estniska š och ž (som dock bara förekommer i ryska lånord).
• Tillmed finns och diftongerna, ei, ey och oy, som i ordböker står samman med e och o. Men när de blir räknade i alfabetet står de sist.

redigera Grammatik

Inte helt oväntat är den färöiska grammatiken ganska lik den isländska och fornnordiska.

redigera Böjning

Läs:

• hvør, hvat? interrogativpronomen "vem, vad?"
• ein artikel "en"
• stórur adjektiv "stor"
• bátur substantiv "båt"
• ein stórur bátur - "en stor båt" (maskulinum)
• ein vøkur genta - en vacker flicka (femininum)
• eitt gott barn - "ett bra/duktigt barn" (neutrum)

I plural kommer du även se hur siffran tvey (2) används.

Läs:

• (tann/hin) stóri báturin - "den stora båten"
• (tann/hin) vakra gentan - "den vackra flickan"
• (tað/hitt) góða barnið - "det goda/bra/duktiga barnet"

redigera Personliga pronomen

Den personliga pronomen i färöiskan är:

Singular

• Första person: eg [eː] - jag, meg [meː] - mig (ack.), mær [mɛaɹ] - mig (dat.), mín [mʊin] - min
• Andra person: tú [tʉu] - du, teg [teː] - du (ack.), tær [tɛɹ] - du (dat.), tín [tʊin] - din (gen.)
• Tredje person maskulinumm: hann [hanː] - han, honom (nom. ack.), honum [ˈhoːnʊn] - honom (dat.), hansara [ˈhansaɹa] - hans (gen.)
• Tredje person fenininum: hon [hoːn] - hon, hana [ˈhɛana] - henne (ack.), henni [hɛnːɪ] - hon (dat.), hennara [ˈhɛnːaɹa] - hon (gen.)
• Tredje person neutrum: tað [tɛa] - det (nom., ack.), tí [tʊi] - det (dat.), tess [tɛsː] - dess (gen.)

Plural

• Första person: vit [viːt] - vi, okkum [ɔʰkːʊn] - oss (ack., dat.), okkara [ˈɔʰkːaɹa] - våran (gen.)
• Andra person: tit [tiːt] - du (pl.), tykkum [ˈtɪʰkːʊn] - du (ack., dat., pl.), tykkara [ˈtɪʰkːaɹa] - din (gen., pl.)
• Tredje person maskulinum: teir [taiɹ]/[tɔiɹ] - dem (m., nom., ack.), teimum [ˈtaimʊn]/[ˈtɔimʊn] - dem (dat.), teirra [ˈtaiɹːa]/[ˈtɔiɹːa] - deras (gen.)
• Tredje person femininum: tær [tɛaɹ] - dem (f., nom., ack.)
• Tredje person neutrum: tey [tɛi] - dem (n., nom., ack.)

Den tredje personen i plural neutrum tey används i alla fall där båda kön är nämnda, som

• teir eru onglendingar - "de är engelsmän" (om män)
• tær eru føroyingar - "de är färöiskor" (om kvinnor)
• tey eru fólk úr Evropa - "de är folk från Europa" (båda könen)

redigera Källor

Denna artikel innehåller inga källhänvisningar. Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.

redigera Lyssna på färöiska

UF.fo - Útvarp Føroya (Radio Färöarna)

Wikipedia har en upplaga på Färöiska.